The good, the bad, the uggly
Allt som oftast så gör filmmusik inget större intryck på filmtittaren. Den finns med i bakgrunden som en stämningshöjare och ett sätt att förmedla och förstärka känslor, men efterhand är det svårt att minnas några direkta melodier. Med några undantag. Filmmusiken till den klassiska spaghetti-westernfilmen The Good, the bad, the ugly är förmodligen mer känd än filmen själv och Ennio Morricone gör fortfarande succé på scen med bland annat nämnd musik och andra mästerverk.
Den klassiska musiken i all ära, men även filmen är värd att visa viss uppmärksamhet. Filmen som utspelar sig
under Amerikanska inbördeskriget handlar om Blondie (Den gode) och Tuco (Den fule) som blivit bittra fiender. Skälet är att Blondie sagt upp samarbetet dem emellan där de båda delade på belöningen som Blondie fick för att lämna in den efterlyste Tuco till rättsvårdande myndigheter för att sedan rädda honom från galgen. Av en slump länkas deras öde samman med den onda Angel Eyes i jakten på en skatt som en soldat ska ha stulit från armén och grävt ner i en grav.
Filmen är vackert och långsamt berättad och ett måste för den som älskar gammalt hederligt filmberättande utan biljakter och överdrivna actionscener.