Mannen på taket
I Sverige finns det snart fler Beckfilmer än det finns invånare och visst gör Peter Haber en bra och empatisk tolkning av den ärrade polisen med tvivelaktig hälsa och dålig relation till sin enda dotter. Långt innan Beck blev en industri spelades det dock in en rad filmatiseringar av de böckerna varur karaktärerna till de senare filmerna är hämtade. I de flesta spelas Martin Beck av Gösta Ekman, som liksom Haber gör ett bra porträtt av den svenska deckarklassikern, men en av de bäst ansedda Becktolkningarna måste ändå tillskrivas Carl-Gustaf Lindstedt i Bo Widerbergs fantastiska film Mannen på taket.
Mannen på taket bygger på Sjöwall Wahlöös bok ”Den vedervärdige mannen från Säffle”, som utgör del 6 i de båda deckarförfattarnas svit ”Roman om ett brott”. Filmen tar sig början i ett mord på en polis på Sabbatsbergs sjukhus som vid närmare efterforskning visar sig ha varit ett av kårens rötägg. Det visar sig att mordet beror på en händelse långt tillbaka i tiden som senare kulminerar i en krypskytt på ett tak i centrala Stockholm.
Filmen liksom boken behandlar allvarliga teman som polisens övervåld och kåranda som gör att de som till vardags kallas för rötägg kommer undan rättvisan. Liksom böckerna har filmen en politisk ton och samhällskritik som saknas i senare Beckfilmer och som ger filmen en extra skärpa. Otaliga är de filmkritiker och vanliga filmtittare som utnämnt Mannen på taket till den bästa svenska polisfilmen genom tiderna. På sajten IMDB är den till och med listad på plats nummer 20 i en lista över de bästa svenska filmerna genom tiderna.
En intressant detalj är att Beck i denna film spelas av Carl-Gustaf Lindstedt som i det allmänna medvetandet är mer känd för glättiga revyer och komedier, vilket inte var helt olikt Gösta Ekman då han axlade rollen som kommissarie Martin Beck. Detta visar med all tydlighet vilken mångfacetterad och skicklig skådespelare Carl-Gustaf Lindsted var även utanför revyscenen.