Fucking Åmål
1998 tog Lukas Moodyson Sverige med storm med sin debutfilm Fucking Åmål. Såväl kritiker som publik älskade den och Henrik Schyffert menade i sin show The 90:s – ett försvarstal, att det var Fucking Åmål som slutligen dödade 90-talsironin. Filmen är ansedd som en av de
bästa ungdomsfilmerna som gjorts i Sverige, och det med all rätt.
Filmen handlar om två 16-åriga tjejer i en svensk tråkig småstad vars kroppar och känslor skriker att de måste därifrån. Att det måste finnas något mer. Agnes Ahlberg är inflyttad och har bara en vän, en rullstolsbunden tjej hon
inte tycker om, och funderar på att ta livet av sig. Hon är dessutom olyckligt kär i den populära Elin Olsson som sägs ha hånglat med alla killar. När Elin tillsammans med sin storasyster kommer hem till Elin på hennes födelsedag inleds en historia om kärlek, identitetssökande och en vilja att lägga världen framför sina fötter, trots att man bor i ”Fucking jälva skitåmål”.
Fucking Åmål kan sägas utgöra startskottet på en lång rad av ungdomsfilmer som Hip hip hora och Fjorton Suger men ingen har med sådan skärpa lyckats skildra unga människors problem, känsloliv och desperation över att livet måste vara mer än läxor och misslyckade födelsedagskalas.