Blog

Olof Palme

26 sep 2019 0

Få händelser sitter så djupt rotade i svenskars medvetande som mordet på statsminister Olof Palme. Alla som var tillräckligt gamla vet exakt vart de var och vad de gjorde när de fick det tragiska beskedet om hans hastiga död på Sveavägen en kall februarikväll 1986. Många menar att det var då som Sverige förlorade sin oskuld och än idag så pågår ständiga diskussioner och debatter om vem som var mördaren. En ensam galning eller en stor konspiration?

Olof Palme var både älskad och hatad och efter mordet på honom så har han som politiker blivit en odödlig symbol för rättvisa, demokrati och frihet. Därför var det inte konstigt att Maud Nycander och Kristina Lindströms mycket välgjorda

dokumentärfilm om Olof Palme fick ett gott mottagande av både kritiker och biopublik när den kom 2012.

I filmen får man följa hans långa resa från livet som ung överklasstudent till att bli en av de mest hyllade och kritiserade partiledarna för det socialdemokratiska partiet i partiets historia och ända fram till det tragiska mordet. Dokumentären är fin och välgjort och blandar skickligt arkivmaterial med nygjorda intervjuer och bygger därigenom en mångsidig bild av en av Sveriges mest kända politiker.

Trots att filmen främst hyllades av såväl kritiker som publik blev den dock även kritiserad för att trivialisera den så kallade IB-affären där journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt avslöjade en hemlig underrättelseorganisation som bestod av delar av militären och det socialdemokratiska partiet, utanför riksdagens kontroll. IB-affären nämndes förvisso men kritikerna menar att allvaret i skandalen inte framgick och att de samtida kritikerna av Palme förminskades till att vara galna stalinister.

Hur som helst är filmen om Olof Palme ett vackert och välgjort porträtt, inte bara av Olof Palme utan också av det samhälle som han verkade i och försökte förändra. I dagens politiska landskap kan det ibland vara svårt att förstå hur frispråkig och engagerande Olof Palme var när han tog ställning mot USA i Vietnamkriget och även i det perspektivet kan det vara intressant att se en politiker som inte skäms för att tala öppet om sina kontroversiella åsikter. Den är helt klart sevärd för alla historieintresserade personer oavsett om de själva är socialdemokrater och Palme-vänner eller om de är en del av hans stora och härdiga kritikerkår.