Blog

Supersize me

23 apr 2019 0

Idag rasar en hälsotrend över världen och många förespråkar vegetarisk mat för att rädda såväl folkhälsa som klimat och miljö. Streamingtjänsterna svämmar över av köttkritiska och snabbmatskritiska dokumentärer och då kan det vara värt att gå tillbaka och se på den stora föregångaren.

Redan 2004 blev Morgan Spurlock namnet på allas läppar när han under en månad enbart åt på MC-Donalds, och dessutom tog en plusmeny varje gång han fick frågan om han ville ha det. Inte helt överraskande så ökade han snabbt i vikt samtidigt som hans blodvärden kunde jämföras med en alkoholist. Att McDonalds-mat är nyttigt var det nog ingen som trodde ens år 1994, men någonting hände med människors medvetande när det blev så svart på vitt att se hur en förhållandevis vältränad, välmående Morgan Spurlock helt på kort tid blev lönnfet, trött, och sjuklig med dåliga blodvärlden.

I likhet med Michael Moore så använder Morgan Spurlock humor som en del av sitt berättande och hans utveckling från frisk till sjuk gestaltas skickligt och övertygande, inte minst då hans läkare råder honom att avsluta experimentet i förtid när han får hjärtproblem.

Överlag fick Supersize me bra kritik av såväl biobesökare som av kritiker och den nominerades till en rad priser. Filmen bemöttes av McDonalds som menade att det inte var maten i sig som gjorde Morgan Spurlock sjuk, utan det faktum att han åt 5000 kalorier per dag. De menade att han hade fått samma effekt på kropp och hälsa även om han ätit denna kalorimängd från annat håll än just McDonalds.

En blick in i samtiden från dåtiden

Med dagens köttkritiska filmutbud i nacken är det intressant att se hur Morgan Spurlock arbetade och hur han förmodligen inspirerat många av sina efterföljare. Filmen är dock också intressant att se av ett helt annat skäl, nämligen källkritik. Även om McDonalds i allra högsta grad är en part i målet, vars yttranden ska tas med en nypa salt, så är det svårt att helt ignorera deras argument om att 5000 kalorier är 5000 kalorier oavsett källa. På samma sätt som man som tittare måste vara kritisk mot McDonalds så bör man också ha ett kritiskt öga mot Morgan Spurlock som givetvis vill skapa en så ren konfliktlinje som möjligt, och vars berättande bygger på effektsökeri. På det sättet kan Supersize me bli en påminnelse till kritiska mediekonsumenter om att även ifrågasätta dem som står på ens egen sida och till synes har i huvudsak rätt. I detta fall handlar det om att McDonalds-mat inte är nyttig, men även att ett alltför stort effektsökeri också riskerar att i förlängningen underminera budskapet och ge motståndarna vatten på sin kvarn. Denna kunskap kan man sedan ta med sig när man ser dagens matfilmer.

Det finns med andra ord flera skäl att återigen ta sig an denna klassiska matkritikfilm som kom långt före matkritikfilmer var en massindustri.